Plutten, vem är du?
Mina tankar just nu är mycket omkring plutten i magen. Jag är så nyfiken på vem h*n är lik, hur h*n kommer ha för personlighet och hur Elliot kommer reagera när han blir storebror. Jag har jättesvårt att förstå att vi snart blir 4 i familjen och att tiden snart är inne. Tiden har rusat förbi, och bara det gör att jag har svårt att se sig själv som 2-barnsmamma. Mina små älskade barn <3 Nu vill jag bara få föda, få leva livet som en 2-barnsförälder och njuta av livet vi har framför oss!
Om 3 timmar så får jag och Elliot lyssna på syskonets hjärta och förhoppningsvis så ligger h*n fixerad nu :) Förra gången så var huvudet ännu lite ruckbart.
1 månad kvar!
Idag är det exakt en månad kvar till BF! Fast jag har en stark känsla av att jag inte kommer gå till dess. Men det återstår och se, man kan inte bestämma över lilla bebis :P H*n kommer ju när den vill. Jag vill iaf gå hela februari ut. Men jag är helt spänd och förväntansfull inför förlossningen och tiden som kommer där efter. Det skall bli så roligt, påfrestande, läskig och helt underbart. Allt på samma gång. Bara 28 dagar kvar :)
Elvin, Ian eller Enya?
Jag undrar vem det är som gömmer sig där inne i magen. Jag börjar bli väldigt nyfiken på den här lilla krabaten, men det känns som en dröm alltihop. Magen och alla gravid-symptom känns som ett fenomen som jag bara har inbillat mig. Jag tror jag håller på att bli knäpp haha! Känns helt sjukt att bebisen är här snart. Vart har tiden tagit vägen någonstans? Det var ju inte alls längesen vi fick plusset på stickan och när vi bestämde oss för att bli en liten familj på 4 personer. Jag börjar bli stressad inför förlossningen, att vi skall hinna allt färdigt och sen hur livet här hemma kommer att bli. Fram tills nu har jag varit lugn och tagit allt som det kommer men det är nu när förlossningen börjar närma sig, som jag börjar fundera på massa saker. Jag börjar bli orolig! Jag är dock inte rädd för att föda barn. Jag vet att det kommer göra jäääävligt ont, jag vet vad jag vill ha och vad jag behöver. Det jag är rädd för är när det är dags att åka in till förlossningen. Tänk om vi inte hinner in? Tänk om jag föder hemma eller i bilen? Tänk om vi skickas vidare till Linköping bara för att det är fullt inne i Norrköping? Sånt där är det som jag funderar på. Och sen hur Elliot skulle reagera när vi lämnar honom här hemma med farmor och farfar. Han kommer säkerligen gråta och bli ledsen. I och för sig så beror det ju vilken tid det är vi åker in. Han kanske är på dagis och det skulle ju faktiskt vara det bästa för alla parter. Men sånt där återstår och se. Det blir som det blir och för andra gången i mitt liv så kan jag inte ha någon kontroll över situationen.
MEN, jag ser verkligen fram emot att få föda Elliots lillebror/lillasyster och vårat andra lilla barn som vi skall vaka över hela våra liv. Jag ser också fram emot när vi skall åka hem och börja vår vardag som en 2-barnsfamilj. Det här året kommer bli ett av dom bästa i mitt liv. Hela året är färdigplanerat och både jag o Pelle är överens om det. Gud, jag älskar att vara lycklig! :)
Här var det livat!
Magen rör sig och får dess mest konstiga former. Ont gör det också stundtals av gångerna med. Jag älskar att vara gravid, men när veckorna börjar bli färre och bebisen större så tycker jag mest att det är obehagligt med alla rörelser. Iaf en del, dom som gör så ont. Den här gravidteten och bebisen är ju som jag har sagt tidigare, väldigt annorlunda än när jag väntade Elliot. Min barnmorska sa att det kanske beror på att det är redan en som har töjt ut rummet på "hotellet" tidigare, så det finns säker mer plats att röra sig på. Det är mest vid den här tiden och sent på kvällarna som bebisen härjar runt där inne och trycker ut sig åt alla håll och kanter. Fast måste ju erkänna att det är mysigt hihi :) Tror också att bebisen har vänt på sig nu eller är på väg, för sparkarna kommer mest uppifrån och sen känns det som om ett litet huvud ligger nere vid bäckenet eller vad det nu heter.
Jag hade gärna tagit magbilder som vår kamera krånglar och vill inte fungera som jag vill när man för över bilder till datorn. Men jag får ta en bild med mobilen senare så nu får se hur gigantisk magen har blivit :) Dock är jag mindre den här graviditeten tycker jag.
(Bild lånad från google.se)
100 dagar kvar!
Såg nu att det bara är 100 dagar kvar av denna graviditet! Helt sjukt vad tiden går fort!! 3 månader och 10 dagar kvar för att vara exakt. Jag längtar så mycket efter att få se vårt andra lilla pyre som ligger där inne och boxas med mina organ och hur h*n kommer se ut. Och det skall bli spännande att få se Elliots reaktion när man kommer hem från sjukhuset. Vi har ju tänkt att, är allt bra så vill vi åka hem direkt efter förlossningen, eller ja, 6 timmar efter blir det då. Men det beror också på när h*n föds med. Är det mitt i natten så stannar jag och bebisen kvar tills dagen efter och Pelle får åka hem till Elliot. Åh jag längtar så mycket!!
V.26 (25+0)
Vecka 26
Hjärnan förändras
Fram tills nu har hjärnan haft en slät yta. Nu bildar hjärnan de karakteristiska fårorna och vecken på ytan för att göra plats för alla nervceller.
Barnet börjar reagera på ljus vid den här tiden. Om man lyser på magen håller barnet upp händerna framför ögonen.
Barnet sover nu i längre sammanhängande perioder. Ibland stämmer barnets sömnmönster överens med ditt.
Du delar allting med ditt barn
Livmodern når nu upp dit bröstkorgen börjar.
Ditt barn delar dina känslor. Om du är ledsen, trött eller stressad känner barnet av det. Han eller hon reagerar på de stresshormoner som bildas i din kropp. Om du blir rädd för något kommer barnet att reagera på adrenalinet i ditt blod. Men barnet reagerar också på när du känner dig glad, nöjd och älskad. Alla endorfiner flödar genom ditt blod och genom navelsträngen till ditt barn.
Nu har ditt barn tydliga sov- och vakenperioder. Känner du det? Du kanske ser ett mönster. Är barnet vaket samtidigt som du? Eller har du ett litet liv i magen som rumsterar omkring på natten?
Mina egna ord:
Nu den här veckan så har väl inget speciellt förändrats. Bara att jag längtar massor till förlossningen och är nyfiken på om det gömmer sig en liten pojke till där inne? Jag har en jättestark känsla på att det blir en liten Han igen och Pelle är nästan lika säker som jag :)
Vecka 25 (24+0)
Vecka 25
Barnets skelett hårdnar.
800 gram och 27 cm lång från huvud till stjärt. Barnet har fullt funktionsdug-liga händer och fingrarna har nagla. Dygnsrytmen är mer tydlig.
Barnet har perioder då det är vaket och det sover på mer bestämda tider. Skelettet fortsätter att hårdna.
Den tredje trimestern
En del kvinnor kanske har lättare att få kramper i vaderna? Kanske blir du ofta kissnödig? Nu beror det på att livmoderns tyngd och barnet trycker ner på urinblåsan. Gravida kvinnor får lättare urinvägsinfektion än när de inte väntar barn. Tillhör du dem som har haft återkommande urinvägsinfektio-ner bör du vara extra uppmärksam på eventuella symptom som sveda och trängningar när du kissar. Drick rikligt, gärna vatten med citron eller tranbär i, för att förebygga nya besvär. Runt vecka 25 går de festa gravida kvinnor till barnmorskan för en kontroll. Nu börjar mätningen av livmoderns tillväxt. Med ett måttband mäter barnmorskan måttet mellan blygdbenet, symfysen och livmoderns övre kant, fundus. Det så kallade SF-måttet ritas in på en kurva. Normalvärdet ligger ungefär på 23 cm plus eller minus några centimeter. Det spelar inte så stor roll hur just ditt mått är. Det viktiga är att måttet följer sin egen kurva utan några dramatiska av-vikelser uppåt eller nedåt.
Mina egna ord:
Nu känns bebis tydligt när den sparkar. Jag känner dessutom mig själv, väääldigt gravid. Jag kissar ofta och får små sammandragningar ibland. Känns som mensvärk ungefär. Jag börjar som sagt längta som en dåre efter förlossningen redan nu. Och jag längtar verkligen. Är inte ett dugg orolig eller nervös, hara bara en sån stor längtan :) Och så är jag jättenyfiken på vad det är för en liten filur som gömmer sig där inne. Jag har en känsla av att det blir en pojke till. Hade rätt förra gången när jag väntade Elliot, så vem vet, jag kanske har rätt den här gången med?
V.23 (22+1)
Vecka 23
Andningsrörelser
Barnets kropp börjar bli tjockare, men huden är fortfarande rynkig och pigment bildas fortfarande.
Lårbenet är cirka 4 cm långt och huvudets diameter är mellan 5 och 6 centimeter.
Barnets lungor tar ett stort kliv framåt i utvecklingen den här veckan när luftsäckarna bildas. Barnet fortsätter med sina andningsövningar.
Lungorna har så smått börjat bilda ett ämne som lägger sig på insidan av luftsäckarna. Ämnet gör att lungorna lätt fylls med luft, och hindrar att de sjunker ihop och fastnar i varandra när barnet sedan andas ut.
Det kanske är svårt att tro, men om ditt barn föddes nu skulle det ha en chans att överleva.
Jag:
Humörsvängningar
Nu börjar magen verkligen att synas.
Du kan fortfarande uppleva humörsvängningar. Du oroar dig kanske då och då över att du aldrig kommer att bli dig själv igen. De här känslorna är helt normala i det här stadiet i graviditeten. Som vanligt är det hormonerna som spökar. Det är inte mycket att göra åt det. Att vara känslosam är en del av graviditeten. På sätt och vis förbereder det dig för vad som komma skall.
Om du känner dig full av energi så njut av det. Det blir snart tuffare tider.
Du kan märka att det läcker lite urin ibland när du hostar, tränar eller lyfter något. Grips inte av panik. Nja, det kanske är lättare sagt än gjort. Det kallas i alla fall för graviditetsinkontinens och är ganska vanligt och normalt eftersom livmodern nu har växt förbi urinblåsan och trycker på den.
Om du inte redan gjort det - börja med knipövningar och sluta inte med dem. Fortsätt efter förlossningen också. Bäckenbottenträningen hjälper dig att läka och få tillbaka styrkan i bäckenbottenmuskulaturen. Då slipper du fler små olyckor...
Mina egna ord:
Jag har nu som sagt börja se bebisens sparkar mer och mer utanpå nu. Men foglossningarna blir bara värre och värre. Håller jag igång en hel dag utan att vila så mycket kan jag få jätteont på kvällen att jag knappt kan röra mig. Som tur va så skall jag få gå hos en sjukgymnast i december. Jag hade lika ont när jag väntade Elliot men det var senare in i graviditeten. Nu är jag i v.23 och har redan skitont. Något som mamma, Pelle och även en del vänner har sagt till mig är att jag måste vila så mycket jag bara kan. Vilket jag tillåter mig själv att göra mer och mer nu. Annars tycker jag att allt går smidigt. Inga problem förutom foglossningen och jag känner ingen som helst oro inför förlossningen. Jag längtar bara tills jag får föda igen! :)
Vecka 22 (21+0)
Vecka 22
Känseln
Ditt barn ser nu ut som en nyfödd i miniatyr. Barnets känselorgan utvecklas och mognar för varje dag som går, och hjärnan och nervändarna är nu tillräckligt mogna för att barnet ska känna beröring.
Om man gör ett ultraljud i den här veckan kan man se hur barnet rör vid fostersäcken och vid sitt eget ansikte samt hur det sträcker ut händerna och griper tag i navelsträngen. De är redan små utforskare.
Man kan se läpparna tydligt. Barnets fortplantingssystem fortsätter att utvecklas.
Varmt och svettigt
Känner du dig varmare och svettas mer än vanligt? Som så många andra av kroppens organ blir sköldkörteln mer aktiv när du är gravid. Det kan innebära att du känner dig varmare.
Trots det tycker många kvinnor att det är rätt roligt att vara gravid nu. Du kan fortfarande böja dig och sitta bekvämt, det ska inte vara några problem med att gå och morgonillamåendet har vanligtvis gått över. Du mår förmodligen ganska bra
Mina egna ord:
Nu känner jag plutten helt och hållet i magen. Visserligen så är sparkarna dova eftersom min moderkaka ligger framför plutt. Jag kan känna sparkarna lite lätt utanpå nu också. Det är spännande och inte alls samma känslor som jag hade när jag väntade Elliot. Då var allt så nytt, nu är man "van" men ändå ovan efter som det är en annan liten bebis jag går och bär på. Det är nu det spännande börjar i harviditeten :)
V.19 (18+1)
Plutt:
Din bebis är denna veckan 13-15 cm och väger ungefär 200 gram. Vid förlossningen väger den vanligtvis 15 gånger mer, så den kommer lägga en hel del på hullet framöver.
En av de mest fascinerande sakerna med fostrets utveckling är hjärnan. Hjärnan är ett av de första organen som bildas de första veckorna och dess abnorma storlek i förhållade till resten av kroppen under den första delen av utvecklingen visar dess stora betydelse. I vecka 19 har muskler i hela kroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras medvetet av bebisen!
Öronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Armar och ben har nu korrekt relativ storlek i förhållande till kroppen och fötterna är hela 2,5 cm långa!
Jag:
Många kvinnor kan känna livmodern 2-3 cm under navlen och om du ser din profil i speglen kan du verkligen se hur din kropp har förändrats. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.
Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!
Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet.
Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.
V.18 (17+2)
Nu är bebisen ungefär 11 centimeter lång i sitthöjd och väger cirka 140 gram. Skelettet består mest av ännu mjukt och böjligt brosk, men det kommer att hårdna gradvis. En skyddande substans som kallas myelin börjar nu omsluta ryggmärgen. Svettkörtlar utvecklas över hela kroppen.I takt med att bebisen blir större och starkare, så blir navelsträngen - livlinan till moderkakan - också kraftigare.
Din växande livmoder påverkar din balans och det kan kännas lite ostadigt. Var lite försiktig och känn efter om det verkligen är skönt med höga klackar nu. En liten klack kan vara skönt, men lyssna på din kropp. Är det svårt att komma till ro i sängen?
V.16 (15+0)
Plutt:
Massor av plats att plaska omkring
Ditt barn skulle få plats i handflatan. Fötterna är 2 centimeter långa, och huvudets diameter är cirka 3 centimeter.
Han eller hon rynkar pannan, suger på tummen och sväljer vatten. Det sistnämnda kan orsaka hicka, men det är ingenting du känner av än så länge.
Barnets hår växer. Det finns ögonbryn och naglar som man kan se tydligt.
Färglöst, tunt hår som kallas lanugohår börjar nu täcka kroppen. Man tror att syftet med det här håret är att hålla kvar fosterfettet, som bildas under de kommande fyra veckorna. Fosterfett är en oljig substans som skyddar barnets tunna hud. Lanugohåret försvinner inte förrän i slutet av graviditeten.
Just nu är det fantastiskt att vara i magen. Det finns massor av plats att sparka och röra sig på.
Jag:
Den första sparken
Om du väntar ditt andra barn är det möjligt att du känner sparkarna redan. Många kvinnor beskriver känslan som ”gasbubblor” eller som en fladdrande känsla. Du kan ha märkt av det här i flera dagar, men inte förstått vad du kan ha känt.
Oroa dig inte om du inte känner barnet ännu. Fosterrörelser känner man oftast för första gången mellan vecka 16 och vecka 20. En del barn är mer aktiva än andra. De har redan en alldeles egen personlighet.
Har du märkt att det inte alls är lika bekvämt att ligga på rygg längre? Sluta ligga på rygg. Om du gör det trycker barnet på aorta och hindrar blodflödet i din kropp. Det är därför du känner dig svimfärdig.
V.15 (14+2)
Plutt:
Ögonbrynen börjar avteckna sig
Titta på ansiktet. Ögonen fortsätter att röra sig mot ansiktets framsida, men de är inte på plats än. Ögonbrynen börjar synas nu. Om ditt barn ska bli mörkhårigt börjar det producera mörka pigment. Mot slutet av veckan kan ditt barn knyta näven.
Lillhjärnan (som är en del av hjärnan) och ryggmärgen har nu bildats.
Huden är fortfarande så tunn att man kan se blodkärlen genom den.
Jag:
Jag har ingenting att sätta på mig
För första gången i ditt liv kan du ärligen säga: "Jag har ingenting att sätta på mig!" Din midja finns helt enkelt inte där längre! Nu har du en liten bula under naveln.
Eftersom din livmoder växer uppåt och utåt är det kanske inte så viktigt längre att snabbt hitta en toalett.
Ditt hjärta har ökat sin kapacitet med 20 procent för att klara den ökade blodmängden och för att ditt barn ska få syre ordentligt. Det kan ibland ge hjärtklappning. Det är ingenting att oroa sig för.
Graviditeten med Elliots syskon :)
Allt började i somras när jag och Elliot var nere på Gotland hemma hos mamma. Jag började må riktigt illa den sista veckan o kände hela tiden att det inte va nått som stämde. Men eftersom det va så varmt så hade jag inte nån vidare aptit heller. Och alla vet ju att om man inte äter tillräckligt mycket och går hungrig så börjar man må illa till slut. Så jag trodde det bara berodde på det. Men sen när mensen blev sen så misstänkte jag att jag var gravid. Så jag bestämde mig för att jag skulle testa mig sen när vi kom hem från Gotland igen. Sagt o gjort! Två dagar efter att vi kommit hem så bestämde jag mig för att köpa ett grav-test. Det var alltså den 4:e aug då. Svea och Henka var här också för vi skulle äta middag ihop. Jag gick in på toan så fort vi kommit hem från apoteket och satte mig o pinkade på stickan. Nästan direkt så visade den positivit! Först blev jag jätteglad men det övergick i ren panik. Jag skulle ju börja plugga var det tänkt och skaffa mig en annan utbildning. Jag gick ut till Svea och Henka som satt vid matbordet. Jag visade dom sticka på långt håll och sa, "Vet ni vad det här betyder??". Pelle kom ut och gick nästan lika snabbt igen för han vart chockad, riktigt chockad. Resten utav den kvällen velade jag fram och tillbaka. Ringde mamma och frågade om råd. Hon sa bara att jag skulle tänka igenom det noga och att hon stöttade mig/oss vad vi än valde.
En vecka senare ungefär bestämde vi oss! Vi skulle behålla bebisen. Elliot skulle bli storebror och vi berättade det för nära o kära. Ren glädje var det jag kände då. Jag visste att vi valde rätt, även om tajmingen kanske inte var speciellt rätt. Jag hade ändå inte klarat av att tagit bort barnet. Jag ringde till MVC för att boka tid för inskrivning och sen tid till ultraljudet för att vi inte visste vilken vecka jag var i.
Den 25:e aug så skrev vi in oss på MVC. Min barnmorska gissade på att det skulle bli runt den 16:e mars. För eftersom jag och Pelle hade haft sex senast på midsommarafton. Eller ja, det va sista gången innan jag åkte till Gotland alltså. Men vi fick vänta o se vad dom sa på ul.
Den 2:e aug så gjorde vi ul och allt såg jättefint ut. Bebisen växte som den skulle och min bm hade gissat helt rätt för det va den 16:e mars som vi fick som BF :)
Nu under hela gravidieten så har jag mått riktigt illa och kan nästan inte äta nått. Kött, fisk och kyckling kan jag knappt se på utan att må illa. Det går o äta om jag inte har lagat det och äter med nått som tar över smaken och gömmer t ex köttet. Jobbigt värre. Jag vill ju ändå kunna äta helt normalt. Vi får hoppas på att mitt illamående går över snart iaf :)
Här kommer lite fakta om just den veckan jag är i just nu;
Vecka 14 (V.13+4)
Bebis:
Lite hår på huvudet
Barnets muskler växer och det blir starkare. Barnet kan hålla uppe sitt huvud och nicka, och rörelserna blir mer märkbara. Händerna kan gripa tag, och fötterna kan sparka lite. Barnets ben är nu längre än armarna.
Det lilla ansiktet ser mer mänskligt ut, och om det har ärvt några ansiktsdrag från dig eller din partner blir de tydligare för varje dag som går. Lite hår kan ha växt ut på huvudet.
Nu börjar produktionen av myelin . Det är den substans som bildar ett skyddande lager runt det system som skickar meddelanden genom hjärnan. Produktionen kommer att fortsätta under de första åren av barnets liv.
Jag:
Magen växer
Kläderna har förmodligen börjat kännas mindre och du måste köpa byxor och toppar i en större storlek än vanligt. Och din livmoder är inte större än en grapefrukt än.
Mängden fostervatten som barnet flyter omkring i ökar väldigt mycket nu, och det får din mage att växa.
Har du fått en mörk rand mitt på magen? Randen kallas för linea nigra, och vissa kvinnor får en sådan rand nu. Den kommer att blekna bort i de flesta fall när barnet är fött.
Håret återhämtar sig från stressen i början av graviditeten och är nu mer tjockt och glänsande än någonsin förut.
Om du fortfarande är trött ska du se till att du får tillräckligt med järn. Prata med barnmorskan eller läkaren.
Glöm inte bort att graviditet är ett fullständigt legitimt skäl att säga nej till allt du inte känner för att göra. Det är smått otroligt. Och väldigt användbart.
