Mamma till Elliot & Ian

Ca 15:30 värkarna börjar. Visserligen så tror jag att det är förvärkar och att bebis bara retas med mig.

16:30 Går jag till bussen för att va med på mammagruppen. Det gör ont när jag går och känns annorlunda. Jag får stanna två gånger på vägen och andas.

17:00 Mammagruppen börjar, men jag har svårt att koncentrera mig på vad vi pratar om. Vill inte visa att jag får ont och griper tag i armstöden på stolen och andas tyst när jag får en värk. Men jag tror ändå att det bara är förvärkar och dom andra mammorna ser att jag får ont ibland.

19:00 Slutar mammagruppen och jag får skjus av en mamma från guppen. Under tiden på väg hem så får jag bara en eller två värkar och det avtar lite grann. Dock när jag kliver ur bilen så får jag en värk och den mamman säger till mig att det kommer bli bebis snart.

Ca 19:30 Så lägger jag mig i badet här hemma för att slappna av lite grann. Svea, Henka och Elliot sitter i köket och spelar Yatzy. Men jag får ingen ro i badet så jag kliver upp kanske efter 15-20 min.

Ca 20:30 Så sitter jag i soffan och Henka har åkt hem. Svea och Pelle sitter i den andra soffan och försöker få Elliot att somna som vägrar. Vi klockar värkar och dom kommer väldigt oregelbundet, så jag tror ännu inte att det är på gång, även om det börjar göra kännas mer och mer. Vi ringer till Jesper och förvarnar honom att det kanske blir att vi måste åka in i natt.

Ca 23:00 Vill jag gå och lägga mig för jag börjar bli väldigt trött. Så att försöka sova verkar som en god idé. Elliot ligger mellan mig och Pelle för han sover väldigt oroligt. Och någonstans vid den här tiden så ringer jag och förbereder förlossningsavdelningen på att det kanske är på gång. Även här, trots att jag måste andas genom värkarna och försvinner in i min egna lilla värld pga smärtan, så tror jag att det är falskt alarm haha.

23:50 Ringer vi till Jesper och säger att han får komma nu. Jag står inte ut längre utan måste få nått mot smärtan och något att sova på.



Torsdag 2011-03-10

00:00 kommer Jepser och vi åker in till förlossningen. Värkarna kommer tätare och mellan dom så pratar vi och skämtar med varandra. Jag skickar sms till alla nära o kära och säger att vi åker in nu.

00:30 Så kommer vi fram till förlossningen och vi måste ta hissen upp. Dirket när den startar så går mitt vatten. Lika dramatiskt som det kan vara på film, det säger bara splasch och allt vätten rinner ner på benen, i skorna och ner på golvet haha.

00:35 Blir vi inskrivna på förlossningen och möter vår barnmorska som även förlöser oss sen, Christina heter hon. Vi får ett förlossningsrum på en gång och jag blir irriterad på mina äckliga blöta byxor o svär över dom hela tiden. Direkt när jag fått av mig dom och fått på mig ett par av deras ursexiga, men jättesköna nättrosor så ber jag om lustgas. Värkarna gör nu väldigt ont. Jag var öppen 5cm när bm kände efter.

01:00 så ringer min barnmorska ner till narkosläkaren om att jag vill ha ryggbedövning. Jag hade det när Elliot föddes och tyckte det var så skönt. Under värkarna nu så skriker jag av smärta och kan inte riktigt koncentrera mig. Pelle ger mig vatten, saft och smörjer mina läppar med lypsyl hela tiden.

01:20 kommer narkosläkaren och lägger ryggbedövningen. Nu kan jag äntligen slappna av.

01:40 får jag en rejäl halsbränna och får någon vit, äcklig sörja. Smakade sån där pencillin som man fick när man var liten. Nu börjar även bedövningen verka, så jag pratar och skojar med Pelle och barnmorskorna i rummet. Behöver bara andas lite i lustgasen när jag får värkar. Bm gör en undersökning för att se hur mycket öppen jag var och då var jag öppen 7-8cm.

02:20 Börjar jag känna att det trycker neråt och jag säger att jag vill krysta. Jag var nu öppen 10cm. Men hålet på fosterhinnan hade glidit längre upp, så barnmorskan var tvungen att ta hål på den en gång till och då gick det väldigt fort upplevde jag det.

02:25 Börjar jag krysta. Vilken smärta! När jag födde Elliot tyckte jag inte att det var så farligt, för jag var så borta och kommer knappt ihåg vad som hände. Men nu, jag var helt klarvaken och var närvarande till 110%. Jag fick panik när huvudet kom ut och skrek som en stucken gris haha. Höll på att strypa Pelle för jag klängde runt halsen på honom. När huvudet väl var ut då, så fick jag panik som sagt. Jag ville inte vara med längre och sa det till alla i rummet att jag ville hem. Jag försökte kliva ur sängen med Ian huvud hängandes mellan benen och undersköterskan och Pelle kämpade med att hålla fast mig och lugna ner mig. Barnmorskan pratade lugnt med mig. Till slut återfick jag kontrollen o fortsatte att krysta ut resten av vårt lilla underverk.

02:38 Föds vår lille Ian med huvudet före. Skriker när han torkas av och sedan läggs han på mitt bröst. Både jag och Pelle gråter av lycka. Vår andra lilla prins, 3865g och 50cm lång.

02:44 så Krystar jag ut moderkakan. Självklart så fick jag den turen att spricka lite igen och fick sy två stygn! Fy och usch, den smärtan när bedövningssprayen spayas på. Fast jag mådde ändå ganska bra som fick 100% lustgas och mådde relativt bra iaf haha. Kändes som en ren fylla och försökte övertala Pelle att prova den goda drinken.

03.00 ca, får jag gå och duscha och det var nog det skönaste jag varit med om på länge. Så fräsch jag kände mig och blev en helt annan människa kände jag. Vi skulle få ligga kvar på förlossningen fram tills att vi skulle få åka hem.



07:49 dyker min barnmorska upp som jag hade på MVC, gratulerar och berättar att vi måste läggas in på BB iaf, för att det blev fullt på förlossningen och att dom behövde ha rummet till ett annat par. Så vi fick vänta på att barnläkaren skulle komma och undersöka Ian.

10:06 skrivs vi ut från BB och vi får åka hem till oss. Jag kan ju säga att det var helt underbart att få komma hem så fort som möjligt. Pelle hämtade Elliot på dagis kl. 14 och vi kunde börja vårt liv som riktiga 2-barnsföräldrar :)