Mamma till Elliot & Ian

Elliot gör så mycket själv nu för tiden. Han vill borsta tänderna själv, men jag hjälper honom så klart också så att det blir noga. Vill inte att han skall få fula tänder. Sen skall han hjälpa till att diska, ge katterna mat och allt. Ja allt skall han hjälpa till med. Sen jag klippte håret på honom så ser han dessutom mycket äldre ut än vad han gjorde innan. Jisses, vart tog tiden vägen? Jag födde väl honom nyss? Gud, snart 20 månader sen! Han är verkligen ingen bebis längre. Utan han är vår stora kille, som blir storebror om ca 1½ månad!

Egen vilja har han också. Envis som synden och jag älskar honom mer än livet självt! Den enda gången Elliot ser liten ut är när han sover. Min älskling, mamma och pappa älskar dig!

Elliot har kommit in i en period nu när man gnäller och blir arg för nästan ingenting. Går det inte som han vill blir han vansinnig och tar ut sin ilska på den saken som gör fel hehe. Han är så förbaskat envis min lille goding, men så jobbig och intensiv han är nu. Ibland känner jag inte igen min lille fis som är mysig och glad. Kanske har han ärvt nått från mig? Pelles envishet och mitt temerament? Men även om han är jobbig ibland, så älskar jag honom över hela mitt hjärta. Alla barn kommer ju in i en period ibland när dom upptäcker att dom har en egen vilja.

Nu skall jag ta min gnällspik och gå till affären med faster Anna :)

Elliot matvägrar idag. Han åt rätt bra till frukost iaf. En flaska välling, två mackor och sen ett glas mjölk. Men nu när vi skulle äta lunch vägrade han. Först fick han ris och fiskbullar, men fick i honom en sked sen blev han helt hysterisk. Då provade jag om han ville ha välling istället, ifall om han var trött. Men det åt han mindre än halva flaskan. Då gav jag upp. Gick ut på en promenad ner till affären med honom i vagnen. Han somnade och sov fram till 13.45 ungefär. Nu när vi skulle försöka o se om han ville ha lunchen fortsatte han att vägra. Jag fick i honom lite majs och ris. Får se om han vill ha en macka snart istället.

Det är jobbigt när det kommer såna här bakslag. Han har ätit så himla duktigt nu ett bra tag och så kommer det här. Jag känner mig hemsk som inte får i min egen son mat. Får dåligt samvete när jag själv äter, men han vill inget ha. Pelle lyckas inte han heller med att få i honom något. Skall man bara låta det va, och sen ge honom när han själv vill ha? Sist han matvägrade var han 8 månader. Och det är snart ett år sen, så minnet av hur vi löste det då, minns jag inte riktigt. Plus att han har förändrats sen dess också. Vill ju att han skall äta som förut. Men han kanske har ont i magen eller börjar bli sjuk också? Det är tio miljoner frågor som far runt i huvudet på mig. Även om man känner sitt barn så kommer det såna här bakslag som får en att fråga sig själv om man gör nått fel. Fast jag vet innerst inne att jag är den bästa mamman för just Elliot.

Får se om han kanske vill ha en pepparkaka sen när vi bakar. Hoppas hoppas hoppas!