Graviditeten med Elliots syskon :)
Allt började i somras när jag och Elliot var nere på Gotland hemma hos mamma. Jag började må riktigt illa den sista veckan o kände hela tiden att det inte va nått som stämde. Men eftersom det va så varmt så hade jag inte nån vidare aptit heller. Och alla vet ju att om man inte äter tillräckligt mycket och går hungrig så börjar man må illa till slut. Så jag trodde det bara berodde på det. Men sen när mensen blev sen så misstänkte jag att jag var gravid. Så jag bestämde mig för att jag skulle testa mig sen när vi kom hem från Gotland igen. Sagt o gjort! Två dagar efter att vi kommit hem så bestämde jag mig för att köpa ett grav-test. Det var alltså den 4:e aug då. Svea och Henka var här också för vi skulle äta middag ihop. Jag gick in på toan så fort vi kommit hem från apoteket och satte mig o pinkade på stickan. Nästan direkt så visade den positivit! Först blev jag jätteglad men det övergick i ren panik. Jag skulle ju börja plugga var det tänkt och skaffa mig en annan utbildning. Jag gick ut till Svea och Henka som satt vid matbordet. Jag visade dom sticka på långt håll och sa, "Vet ni vad det här betyder??". Pelle kom ut och gick nästan lika snabbt igen för han vart chockad, riktigt chockad. Resten utav den kvällen velade jag fram och tillbaka. Ringde mamma och frågade om råd. Hon sa bara att jag skulle tänka igenom det noga och att hon stöttade mig/oss vad vi än valde.
En vecka senare ungefär bestämde vi oss! Vi skulle behålla bebisen. Elliot skulle bli storebror och vi berättade det för nära o kära. Ren glädje var det jag kände då. Jag visste att vi valde rätt, även om tajmingen kanske inte var speciellt rätt. Jag hade ändå inte klarat av att tagit bort barnet. Jag ringde till MVC för att boka tid för inskrivning och sen tid till ultraljudet för att vi inte visste vilken vecka jag var i.
Den 25:e aug så skrev vi in oss på MVC. Min barnmorska gissade på att det skulle bli runt den 16:e mars. För eftersom jag och Pelle hade haft sex senast på midsommarafton. Eller ja, det va sista gången innan jag åkte till Gotland alltså. Men vi fick vänta o se vad dom sa på ul.
Den 2:e aug så gjorde vi ul och allt såg jättefint ut. Bebisen växte som den skulle och min bm hade gissat helt rätt för det va den 16:e mars som vi fick som BF :)
Nu under hela gravidieten så har jag mått riktigt illa och kan nästan inte äta nått. Kött, fisk och kyckling kan jag knappt se på utan att må illa. Det går o äta om jag inte har lagat det och äter med nått som tar över smaken och gömmer t ex köttet. Jobbigt värre. Jag vill ju ändå kunna äta helt normalt. Vi får hoppas på att mitt illamående går över snart iaf :)
Här kommer lite fakta om just den veckan jag är i just nu;
Vecka 14 (V.13+4)
Bebis:
Lite hår på huvudet
Barnets muskler växer och det blir starkare. Barnet kan hålla uppe sitt huvud och nicka, och rörelserna blir mer märkbara. Händerna kan gripa tag, och fötterna kan sparka lite. Barnets ben är nu längre än armarna.
Det lilla ansiktet ser mer mänskligt ut, och om det har ärvt några ansiktsdrag från dig eller din partner blir de tydligare för varje dag som går. Lite hår kan ha växt ut på huvudet.
Nu börjar produktionen av myelin . Det är den substans som bildar ett skyddande lager runt det system som skickar meddelanden genom hjärnan. Produktionen kommer att fortsätta under de första åren av barnets liv.
Jag:
Magen växer
Kläderna har förmodligen börjat kännas mindre och du måste köpa byxor och toppar i en större storlek än vanligt. Och din livmoder är inte större än en grapefrukt än.
Mängden fostervatten som barnet flyter omkring i ökar väldigt mycket nu, och det får din mage att växa.
Har du fått en mörk rand mitt på magen? Randen kallas för linea nigra, och vissa kvinnor får en sådan rand nu. Den kommer att blekna bort i de flesta fall när barnet är fött.
Håret återhämtar sig från stressen i början av graviditeten och är nu mer tjockt och glänsande än någonsin förut.
Om du fortfarande är trött ska du se till att du får tillräckligt med järn. Prata med barnmorskan eller läkaren.
Glöm inte bort att graviditet är ett fullständigt legitimt skäl att säga nej till allt du inte känner för att göra. Det är smått otroligt. Och väldigt användbart.
Åh, jag längtar efter att bli faster igen :)
