Mamma till Elliot & Ian

Nu passar jag på och skriver ett inlägg när båda mina pojkar sover som stockar hihi :)

Elliot börjar bli sig själv igen och har vant sig vid att det nu mer bor en liten bebis här också. Men Ian heter såklart inte Ian enligt Elliot utan ännu "bebis" haha. Jag kan inte vara mer än lycklig när jag har en sån underbar liten familj. Nu är vi helt plötsligt fyra och jag har svårt att få in det i mitt huvud. Kan inte förstå att jag har 2 barn! Men jag älskar mitt liv som 2-barnsförälder och är så glad att Pelle är den mest hjälpsammaste älsklingen som finns. Han gör verkligen allt för mig och barnen. Han är så underbar <3

Här har ni lite av en förlossningsberättelse. Skriver mer detaljerat någon annan dag när jag har lite mer tid:

I onsdags när jag skrev sista inlägget innan mammagruppen så skrev jag ju om mina "förvärkar", vilket visade sig vara riktigt värkar. Jag satt där på mammagruppen och fick mer o mer ont men ändå så trodde jag att det var falskt alarm haha. När jag kom hem så badade jag en stund i hopp om att det skulle gå över men inte då. Svea satt och klockade mina värkar sen hela kvällen, och Pelle tog över när jag skulle försöka sova. Men det höll i sig i en timme, så runt halv 12 gav jag upp och sa att vi måste åka in, iaf så dom får kolla hur läget ser ut. Jeppe kom hit vid 12 ungefär och körde in oss. Då trodde jag ännu att det var falskt alarm o att det inte var riktigt dags. När vi väl kommer till förlossningen så hinner jag knappt in i hissen förens vattnet går. Och det var som i film! det sa bara "poff" och helt plösligt så rann verkligen allt vatten ur! Jag trodde först att jag kissade på mig haha. Vid halv 1 så blev vi inskrivna på förlossningen och där efter så går allt jättefort. Jag var öppen 5cm när dom undersöker mig första gången. Jag hinner få ryggbedövning iaf, vilket räddade mig, för jag trodde jag skulle dö av värkarna som var så starka. När dom undersöker mig för andra gången då är jag öppen 7-8cm. Och strax där efter så börjar jag smått få känslan av att jag snart måste krysta. Barnmorkan känner på mig igen och då har jag bara en liten kant kvar, men måste ta rispa lite på forsterhinnan så att vattnet går igen. Då börjar jag direkt få krystvärkar o börjar krysta. Jag tror (om jag inte minns fel) att det tog ungefär 3-4 värkar innan lilla Ian kom ut, alldeles blöt, blodig och så himla underbar!

Så sammanlagt från det att värkarna började och Ian var ute så tog det 11 timmar. Och inne på förlossningen från inskrivning tills Ian föddes tog det 2 timmar och 8 minuter :) Men jag kunde verkligen inte fått en bättre upplevelse, eftersom jag den här gången var mer vaken och klar i huvudet. Elliots förlossningen minns jag knappt av chock, rädsla och smärtan. Min barnmorska och sjuksystern som hjälpte till nu när Ian föddes var helt underbara. När Ian kom så ville jag bara hoppa upp ur sängen, krama om dom och saga att jag älskade dom.

Jag är galet lycklig! <3

Nu skall jag pyssla lite här hemma och vänta på att mina barn vaknar :) Pelle är hos Pernilla och Rickard för att hjälpa dom med en dator, så första gången jag är själv en stund hemma med mina små underbaringar hihi.

Just det ja, jag mår oförskämt bra också! :D Visst känns det att jag har fått barn och är så klart trött, men jag mår ändå toppen! Det här är vad jag kallar lyckorus! <3