Mamma till Elliot & Ian

Jag fattar inte vad det är med mig. Det måste vara mina hormoner? Hur skall man annars ha kunnat gått från ledsen till vanligt glad igen? Det är helt sjukt. Jag vill inte ha sånt här humör när allt bara kan vända på en gång och sen helt plötsligt så blir allt bra igen. Tror att den här gången så berodde det på Elliot. Vi satt och åt mellis. Helt plötsligt stannar han upp och ser på mig och firar av världens charmigaste leende. Ett sånt man inte kan stå emot. Sen klappar han mig på kinden en kort stund för att sen fortsätta äta på sin macka. Jag har världens finaste son!

Nu i samma stund som jag skriver så har jag en annan liten plutt som lever loppan tydligen. Mitt liv kanske inte är det mest perfekta man kan ha, men jag vet iaf att jag har en perfekt son, ett till barn på väg och en sambo som inte är så dum att ha han heller ;P Vi kanske inte har sjukt mycket pengar, men vi klarar oss alltid. Vi har en stor familj på både min och Pelles sida som älskar oss. Plus att vi har två busiga kissar också. Nää, livet är nog inte så dumt ibland. Det är bara männskligt att sakna sina vänner och sin familj ibland. Och sen är det inte heller förbjudet att vara ledsen någon gång ibland. Det är bara nyttigt.

Snart hör Ida av sig och då skall vi först ner och handla, sen skall vi hitta på nått här hemma hos oss :)