Mamma till Elliot & Ian

Den här dagen har varit tung och kommer fortsätta vara tung ett bra tag framöver. Även om det inte var just min hund, så var det Pelle och hans familjs hund. Men jag har ändå träffat Mo i snart 3 år minst en gång i veckan. Han var ju också en familjemedlem som räcknades in i min familj. Än så länge har jag lyckats hålla tillbaka tårarna, men dom kommer nog sen när ingen ser. När Elliot och Pelle sover.

Vi skall snart upp till mina svärföräldrar för att äta mat ihop, tänka på Mo och tända lite ljus kanske och minnas alla goda stunder man har haft med honom. Sen ikväll blir det Robinson med älsklingen när Elliot har somnat. Och i säng tidigt för jag orkar inte vara uppe så länge idag..

Elliot kommer nog tycka att det är konstigt att Mo inte finns där hemma hos farmor och farfar nu. Tur att han är så liten..

Nu skall vi ta på oss ytterkläderna och bege oss uppåt till svärföräldrarna. Hoppas att er dag har varit sååå mycket bättre än vår. Sorg är inget en människa vill vara med om, men alla måste tyvärr.