Fars dag.
Elliot skall få leka med Wilma om en liten stund. Senare idag skall vi upp och fira Pelles pappa och Pelle på fars dag. Och sen blir det nog mest bara lugnt.
Jag hade en jättebra dag igår. Jag fick glömma allt som har hänt för en stund men det kom tillbaka i morse. Jag skall göra allt för att hjälpa min familj, jag ville verkligen inte att det skulle bli så här. Det som går att göra nu är att finnas till och stötta. Det första året kommer bli tufft, men värst är det nog för Henne. Jag lider så mycket med Henne. Jag är så ledsen över att vår ekonomi inte klarar av en resa till Gotland den här månaden. Då hade jag åkt på en gång pengarna kom in på kontot. Jag vill finnas där, men jag får göra mitt bästa att hjälpa till så mycket jag kan. härifrån. Det är plågsamt att vara själv på fastlandet. Även om jag har Pelles familj här uppe och min älskade son så vill jag inget hellre än att få åka hem. Det är bara några stycken i Pelles familj som vet om vad som har hänt, en liten liten del bara. För jag orkar inte förklara. Jag orkar inte med tanken ens. Våra liv i min familj kommer att ställas på ända nu. Allt kommer att förändras och jag vill inget annat än att krama om dom och säga att kommer ordna sig. Fast det lär det inte göra. Inte ännu på en väldigt lång tid...
Jag orkar inte blogga, ta hand om min familj och mig själv just nu. Inte allt samtidigt. Så jag lägger åter igen ner min blogg ett tag. Ni måste förstå mig. Jag orkar inte.
