Bloggfri söndag.
Jag orkar inte blogga alls idag. Känner mig så otroligt trött och hängig. Så idag skall jag ta och vilka upp mig och umgås med Pelle endast. Så ni vet det och att det inte har hänt nått.
Över till det där inlägget jag skrev igår. På kvällen alltså.
Jag och Pelle vi har det bra ihop, men det är så här att jag är på ett visst sätt och Pelle på ett annat. Jag är en svår människa att leva med och det vet jag om själv. Sen så skall ni veta att jag och Pelle blev sams väldigt fort igår. Jag gör framsteg med mitt humör och nu är det lite jobbigt med precis allt. Jag är frustrerad, orolig och dessutom rädd för allt som skall komma. Jag visste vad jag gav mig in på när vi bestämde oss för att vi skulle behålla bebisen, men jag visste inte hur det skulle bli. Nu är det så här och mina hormoner sprutar ut från alla håll och kanter. Sen är Pelle oxå stressad över skolan, han är oxå rädd som jag och vi försöker faktiskt inte gå varandra på nerverna. Alla par bråkar någon gång och känner sig irriterade på varandra. Jag är en hemsk person att leva med ibland och jag söker bråk i vissa stunder. Det är sån jag är. Pelle har sina ovanor som jag kan irritera mig på och jag har mina dåliga ovanor som han irriterar sig på. Nu är ju inte han som jag och skriver allt i sin blogg heller. Egentligen så skall jag inte behöva förklara mig hur vi lever eller hur vi har det. Det här är mitt liv och jag älskar det över allt annat, men just nu så är jag otroligt jobbig. Jag är höggravid, frustrerad över att bebis inte kommer någon gång, jag känner mig handikappad och att jag utnyttjar alla i min omgivning tack vare att jag inte kan komma någonstans. Då kanske ni förstår att jag inte mår helt ok? Jag försöker faktiskt göra så mycket som möjligt i min vardag som jag klarar av just nu. Men bara att känna den känslan av att inte kunna vända sig i sängen eller att man måste planera varenda liten rörelse jag gör, är faktiskt hemskt frustrerande.
Men nu är det så här, jag ÄLSKAR verkligen Pelle. Han är helt underbar. Han gör mig otroligt lycklig. Ni förstår inte över hur tacksam jag är över jag har honom. Han får mig o skratta som ingen annan får mig att göra. Han kan få mig att kikna av skratt ibland och vi har det bra ihop. Vissa saker tar längre tid att lära sig bara. Han är min själsfrände och min livskamrat. Tanken på att vara utan honom ger mig fullständig panik, för han är mitt allt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom så är det bara. Bara för att man kan gå varandra på nerverna ibland, betyder inte att man inte har det bra ihop eller att man inte passar ihop. Jag vet att det är Pelle jag vill ha, för annars hade jag aldrig tänkt skaffa barn med honom. För jag är faktiskt inte så dum och skaffar ett barn med någon som jag inte skulle vilja leva med. Aldrig att jag skulle kunna skada mitt barn.
Jag är oxå glad för att jag har dom få vännerna jag har här. Speciellt Svea. Hon är den människan som jag kan berätta allt för och jag har full tillit för henne. Hon finns ALLTID där för en och både jag o Pelle är så glada för att just hon skall bli faster och gudmor åt vår lilla skatt. Hon är värd mer än allt guld på hela jorden.
Så nu skall jag och Pelle bara ha en myssöndag och strunta i allt vad bloggar heter.
Hörs imorgon. Då skall jag till Bm och sen skall vi in till föräldragruppen för sista gången =(
PoK
Över till det där inlägget jag skrev igår. På kvällen alltså.
Jag och Pelle vi har det bra ihop, men det är så här att jag är på ett visst sätt och Pelle på ett annat. Jag är en svår människa att leva med och det vet jag om själv. Sen så skall ni veta att jag och Pelle blev sams väldigt fort igår. Jag gör framsteg med mitt humör och nu är det lite jobbigt med precis allt. Jag är frustrerad, orolig och dessutom rädd för allt som skall komma. Jag visste vad jag gav mig in på när vi bestämde oss för att vi skulle behålla bebisen, men jag visste inte hur det skulle bli. Nu är det så här och mina hormoner sprutar ut från alla håll och kanter. Sen är Pelle oxå stressad över skolan, han är oxå rädd som jag och vi försöker faktiskt inte gå varandra på nerverna. Alla par bråkar någon gång och känner sig irriterade på varandra. Jag är en hemsk person att leva med ibland och jag söker bråk i vissa stunder. Det är sån jag är. Pelle har sina ovanor som jag kan irritera mig på och jag har mina dåliga ovanor som han irriterar sig på. Nu är ju inte han som jag och skriver allt i sin blogg heller. Egentligen så skall jag inte behöva förklara mig hur vi lever eller hur vi har det. Det här är mitt liv och jag älskar det över allt annat, men just nu så är jag otroligt jobbig. Jag är höggravid, frustrerad över att bebis inte kommer någon gång, jag känner mig handikappad och att jag utnyttjar alla i min omgivning tack vare att jag inte kan komma någonstans. Då kanske ni förstår att jag inte mår helt ok? Jag försöker faktiskt göra så mycket som möjligt i min vardag som jag klarar av just nu. Men bara att känna den känslan av att inte kunna vända sig i sängen eller att man måste planera varenda liten rörelse jag gör, är faktiskt hemskt frustrerande.
Men nu är det så här, jag ÄLSKAR verkligen Pelle. Han är helt underbar. Han gör mig otroligt lycklig. Ni förstår inte över hur tacksam jag är över jag har honom. Han får mig o skratta som ingen annan får mig att göra. Han kan få mig att kikna av skratt ibland och vi har det bra ihop. Vissa saker tar längre tid att lära sig bara. Han är min själsfrände och min livskamrat. Tanken på att vara utan honom ger mig fullständig panik, för han är mitt allt. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom så är det bara. Bara för att man kan gå varandra på nerverna ibland, betyder inte att man inte har det bra ihop eller att man inte passar ihop. Jag vet att det är Pelle jag vill ha, för annars hade jag aldrig tänkt skaffa barn med honom. För jag är faktiskt inte så dum och skaffar ett barn med någon som jag inte skulle vilja leva med. Aldrig att jag skulle kunna skada mitt barn.
Jag är oxå glad för att jag har dom få vännerna jag har här. Speciellt Svea. Hon är den människan som jag kan berätta allt för och jag har full tillit för henne. Hon finns ALLTID där för en och både jag o Pelle är så glada för att just hon skall bli faster och gudmor åt vår lilla skatt. Hon är värd mer än allt guld på hela jorden.
Så nu skall jag och Pelle bara ha en myssöndag och strunta i allt vad bloggar heter.
Hörs imorgon. Då skall jag till Bm och sen skall vi in till föräldragruppen för sista gången =(
PoK
Kommentarer
Trackback
