Mamma till Elliot & Ian

Nope jag har inte börjat städa ännu.
Har precis kollat klart på OTH och gud va bra det är!!
Jag får nog kanske ta och klä på mig och göra mig i ordning snart.

Sen blir det att dra i gång med städningen.
Det känns bara så onödigt.
För jag vet att det kommer se ut som fan innan kvällen är slut iaf.
Jag försöker iaf hålla det fint här hemma, men det känns som om jag bara bryr mig.
Pelle respekterar att jag vill ha det fint och ordning.
Man kan väl säga att jag är lite av en perfektionist?
Det är väl inte nått som jag är stolt över, men jag klarar inte av att det ser hemskt ut.
Eller med hemskt menar jag lite disk, nån dammtuss eller kattsand på golvet.
Kan inte rå för att jag vill att det skall se hemtrevligt ut och det är väl mycket som har med att jag "boar" in mig.
Men det är inte mycket som händer under en dag om jag skulle vara borta.
Pelle kan gå och småplocka lite men det är ändå jag som städar och donar i stort sett varje dag.

Jag är otoligt glad för att jag har Pelle och hans lillasyster Svea.
Svea är den enda som jag har här som jag verkligen kan berätta allt för, bortsett från Pelle så klart.
Låg och tänkte på det igår precis innan jag somnade hur ensam en människa kan känna sig.
Jag har inte alls många här som jag kan umgås med.
Jag bor här, men kan inte riktigt kalla det här mitt hem utan mitt hem är på Gotland hos min familj och kommer alltid vara det.
En gång gotlänning alltid gotlänning!

Jag har det bra här, tack vare dom jag har i min omgivning.
Men tyvärr blivit sviken av den som var mitt eget kött o blod.
Eller sviken kan vi inte kalla det, men han lovade mig att inte flytta från Norrköping, fast nu några månader efter det, vad gör han om inte flyttar.
Nu måste jag och mina bröder åka 30 extra mil för att få träffa honom =(

Nej hu vilket deppigt blogg-inlägg det blev.
Men men, ibland måste man få skriva av sig.

Nej på med kläderna och sen är det städdags.
*suck* Vad det nu tjänar till?

PoK